Paul Langerhans

Paul Langerhans
	Paul Langerhans
	Paul Langerhans, 1878
Född	25 juli 1847; Berlin, Kungariket Preussen, Tyska förbundet
Död	20 juli 1888 (40 år); Funchal, Madeira, Portugal
Dödsorsak	Nefropati
Nationalitet	Tysk
Alma mater	Jenas universitet; Friedrich-Wilhelm-universitetet
Yrke/uppdrag	Patolog
Arbetsgivare	Freiburgs universitet
Influerad av	Ernst Haeckel; Rudolf Virchow; Julius Cohnheim

Paul Langerhans, född 25 juli 1847 i Berlin, död 20 juli 1888 i Funchal på Madeira, var en tysk patolog. Han är främst känd för sin upptäckt av Langerhanska öarna.

Biografi

Langerhans föddes i Berlin 1847. Hans far var en välkänd läkare och politiker. Langerhans studerade till läkare vid Jenas universitet 1865–1866 och från 1867 vid Friedrich-Wilhelm-universitetet i Berlin där han avlade examen 1869.^[1] Han utmärkte sig redan under studietiden när han med hjälp av mentorn Julius Cohnheims metod (där man med guldklorid färgar nervtrådarna i mikroskopiska preparat) 1867 upptäckte det som kom att kallas Langerhanska celler.

Langerhans upptäckte och beskrev 1869 (efter några års studier) ö-liknande grupper av cellar i bukspottkörteln. Det var den franske patologen Édouard Laguesse som 1893 gav dessa namnet les îlots de Langerhans – de Langerhanska öarna. Vid tidpunkten för upptäcken var betydelsen av dessa celler okänd; senare visade det sig att betaceller som tillhör Langerhanska öarna producerar insulin.^[2] Insulin har därför fått sitt namn efter latinets insula som betyder just ö.^[3]

Efter studierna arbetade Langerhans i Rudolf Virchows laboratorium innan han 1870 reste till mellanöstern där han ägnade sig åt antropologiska observationer. Han återvände samma år och var verksam som läkare i den tyska armén under Fransk-tyska kriget 1870–1871. Efter krigsslutet blev Langerhans professor i patologi vid Freiburgs universitet.

År 1874 drabbades Langerhans av tuberkulos vilket ledde till att han tvingades avsluta sin akademiska karriär.^[3] Året därpå flyttade han till Madeira som då var känt för att ha ett välgörande klimat. Efter att hans hälsa förbättrats något blev han verksam som läkare i staden Funchal. Han avled av nefropati 1888 och begravdes på den brittiska kyrkogården i Funchal.

Se även

Referenser

Noter

^ Schadewaldt, Hans: Neue deutsche Biographie. Bd 13, Krell - Laven, Duncker & Humblot, 1982.
^ "Langerhans, islets of". Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Ultimate Reference Suite. Chicago: Encyclopædia Britannica, 2015.
^ [a b] ”jrsocmed00160-0054.pdf”. ncbi.nlm.nih.gov. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1291675/pdf/jrsocmed00160-0054.pdf. Läst 12 september 2017.

Källor

Paul Langerhans – PubMed Central
Schadewaldt, Hans (1982). Neue Deutsche Biographie. Bd 13, Krell - Laven. Duncker & Humblot. sid. 593–594. Libris 8391285. ISBN 978-3428001941

[1] Schadewaldt, Hans: Neue deutsche Biographie. Bd 13, Krell - Laven, Duncker & Humblot, 1982.

[2] "Langerhans, islets of". Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica Ultimate Reference Suite. Chicago: Encyclopædia Britannica, 2015.

[JRSM-3] [a b] ”jrsocmed00160-0054.pdf”. ncbi.nlm.nih.gov. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1291675/pdf/jrsocmed00160-0054.pdf. Läst 12 september 2017.

[1]

[2]

[3]