Olympiska sommarspelen 1988

	Olympiska sommarspelen 1988
Grenar	263 grenar i 27 sporter
Deltagare
Nationer	160
Aktiva	8 391
Män	6 197
Kvinnor	2 194
Värdskap
Land	Sydkorea
Ort	Seoul
Arena	Seouls Olympiastadion
Invigning	17 september 1988
Spelen öppnades av	Sydkoreas president Roh Tae-woo
Läste deltagarnas ed	Hur Jae och Shon Mi-Na
Läste funktionärernas ed	Lee Hak-Rae
Elden tändes av	Chung Sunman, Kim Wontak och Sohn Kee-chung
Avslutning	2 oktober 1988
	← Los Angeles 1984 Barcelona 1992 →

Olympiska sommarspelen 1988 var de tjugofjärde moderna olympiska spelen och hölls i Seoul i Sydkorea.

Värt att notera

De Olympiska sommarspelen hade 1976, 1980 och 1984 drabbats av bojkotter, vilket skedde även denna gång men den här gången av endast sex länder – Nordkorea, Kuba, Etiopien, Nicaragua, Madagaskar och Seychellerna.
Kanadensaren Ben Johnson som vann 100 m på världsrekordtid, avslöjades vara dopad med anabola steroider, diskvalificerades och fråntogs både medalj och världsrekordsnoteringar.
Simmerskan Kristin Otto, Östtyskland vann sex guld och blev därmed den segerrikaste under tävlingarna. Andra framgångsrika simmare var Matt Biondi, USA med fem guld och Janet Evans, USA med tre.
Anthony Nesty från Surinam erövrade sitt lands första olympiska medalj genom sin överraskande seger på 100 m fjärilsim. Han blev dessutom den förste färgade simmare att ta medalj.
Sprintern Florence Griffith Joyner, USA erövrade tre guld och ett silver.
Christa Rothenburger, DDR, blev den första och enda deltagare som lyckas erövra en olympisk medalj samma år vid såväl vinter- som sommarspel. Hon lägger ett cykelsilver till det guld hon vann på skridsko i Calgary.
Den amerikanske simhopparen Greg Louganis lyckas med att erövra båda simhoppsgulden i två på varandra följande Olympiska spel. Vid försöken på 3 m-svikten slog han huvudet i svikten vid ett baklängeshopp. Trots detta gick han till final och tog guld.
Tennis gjorde comeback som olympisk gren efter 64 år, och Steffi Graf, Västtyskland kompletterade sina fyra Grand Slam-titlar under året med ett olympiskt guld. På herrsidan vann Miloslav Mečíř, Tjeckoslovakien.
Bordtennis gjorde olympisk debut.
Inom gymnastiktävlingarna tog Vladimir Artemov, Sovjetunionen hem fyra guld och Daniela Silivas, Rumänien tre.
Peter Seisenbacher, Österrike och Hitoshi Saito, Japan blev första judokas att försvara sina OS-titlar.
Svenska florettfäktaren Kerstin Palm (utslagen i försöken) blev första kvinna att ha deltagit i sju Olympiska spel.
Två bulgariska tyngdlyftare (Mitko Grablev och Angel Guenchev) fråntogs sina guldmedaljer efter positiva dopingprov. Det bulgariska laget avbröt deltagandet och åkte hem till följd av proverna.
För första gången tog Indonesien en olympisk medalj. Den kom i damernas bågskytte. Lilies Handayani, Nurfitriyana Saiman och Kusuma Wardhani tar silver i lagtävlingen. De vann skiljetävling om silver mot USA med 72-67.
För första gången sedan 1904 blev Sverige utan guldmedaljer.^[1]

Sporter

Demonstrationssporter

Medaljfördelning

Huvudartikel: Medaljfördelning vid olympiska sommarspelen 1988

Plac.	Land	Guld	Silver	Brons	Totalt antal medaljer
1	Sovjetunionen	55	31	46	132
2	Östtyskland	37	35	30	102
3	USA	36	31	27	94
4	Sydkorea	12	10	11	33
5	Västtyskland	11	14	15	40
6	Ungern	11	6	6	23
7	Bulgarien	10	12	13	35
8	Rumänien	7	11	6	24
9	Frankrike	6	4	6	16
10	Italien	6	4	4	14

Deltagande nationer

Totalt deltog 159 länder i spelen 1988.^[1] Amerikanska Samoa, Aruba, Cooköarna, Guam, Maldiverna, Saint Vincent och Grenadinerna, Sydjemen och Vanuatu debuterade vid dessa spel.


Afghanistan Algeriet Amerikanska Jungfruöarna Amerikanska Samoa Andorra Angola Antigua och Barbuda Argentina Aruba Australien Bahamas Bahrain Bangladesh Barbados Belgien Belize Benin Bermuda Bhutan Bolivia Botswana Brasilien Brittiska Jungfruöarna Bulgarien Burkina Faso Burma Caymanöarna Centralafrikanska republiken Chile Colombia Cooköarna Costa Rica Cypern Danmark Djibouti Dominikanska republiken Ecuador Egypten Elfenbenskusten El Salvador	Ekvatorialguinea Fiji Filippinerna Finland Frankrike Förenade arabemiraten Gabon Gambia Ghana Grekland Grenada Guam Guatemala Guinea Guyana Haiti Honduras Hongkong Indien Indonesien Iran Irak Irland Island Israel Italien Jamaica Japan Jordanien Jugoslavien Kamerun Kanada Kenya Kina Kinesiska Taipei Kongo-Brazzaville Kuwait Laos Lesotho Libanon	Liberia Libyen Liechtenstein Luxemburg Malawi Malaysia Maldiverna Mali Malta Marocko Mauretanien Mauritius Mexiko Moçambique Monaco Mongoliet Nederländerna Nederländska Antillerna Nepal Niger Nigeria Norge Nordjemen Nya Zeeland Oman Pakistan Panama Papua Nya Guinea Paraguay Peru Polen Portugal Puerto Rico Qatar Rumänien Rwanda Saint Vincent och Grenadinerna Salomonöarna San Marino Saudiarabien	Schweiz Senegal Sierra Leone Singapore Somalia Sovjetunionen Spanien Sri Lanka Storbritannien Sudan Surinam Sverige Swaziland Sydjemen Sydkorea Syrien Tanzania Tchad Thailand Tjeckoslovakien Togo Tonga Trinidad och Tobago Tunisien Turkiet Uganda Ungern Uruguay USA Vanuatu Venezuela Vietnam Västra Samoa Västtyskland Zaire Zambia Zimbabwe Österrike Östtyskland

Brunei deltog även de vid invignings- och avslutningsceremonin för första gången, men deras delegation bestod endast av en domare i simning och inga idrottare.

Bojkottande nationer

Efter uppmuntran från Kubas president Fidel Castro så krävde Nordkorea att de skulle få vara medarrangörer vid spelen. IOK träffade representanter för Nordkorea och Sydkorea vid två tillfällen, men eftersom de nordkoreanska kraven varken kunde accepteras av IOK eller Sydkorea så förblev det Seoul som blev ensam värd för spelen. I protest mot detta bojkottade Nordkorea och några andra länder spelen. Albanien och Seychellerna valde dock att inte officiellt delta i den av Nordkorea ledda bojkotten av rädsla för sanktioner från IOK, men de ställde aldrig upp i spelen. Madagaskar var anmälda att delta, men vid invigningsceremonin så saknades de då de valde att delta i bojkotten.

Följande sju länder deltog inte i spelen 1988.^[1]