Hoppa till innehållet

Skedand

Från Wikipedia
Skedand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Nära hotad[2]
Status i Finland: Livskraftig[3]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningAndfåglar
Anseriformes
FamiljÄnder
Anatidae
SläkteSpatula
ArtSkedand
S. clypeata
Vetenskapligt namn
§ Spatula clypeata
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Synonymer
Anas clypeata
Adult hona
Adult hona

Skedand (Spatula clypeata) är en simand med stort utbredningsområde på norra halvklotet.[4] Merparten är flyttfåglar som övervintrar i subtropiska och tropiska områden. Den utmärker sig på sin stora breda näbb, som också gett den dess namn. Skedanden förekommer i öppen, näringsrik våtmark. Utanför häckningsperioden tenderar den att bilda mindre flockar eller uppträda i par. Den födosöker genom att "beta" vattenvegetation, ofta genom att svänga näbben från sida till sida, men äter även blötdjur och insekter under häckningsperioden. Den har ett mycket stort globalt utbredningsområdet och kategoriseras inte som hotad.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Skedanden är en medelstor and med en längd på 44–52 centimeter och vingspann på 73–82 centimeter.[5] Den har en kort hals och en iögonfallande stor och platt näbb, som ger den ett framtungt intryck både simmande och i flykten. Benen är orangefärgade, den har en grön vingspegel och dess vingundersidor är ljust gråvita med en mörk bakkant.

Den adulta hanen i praktdräkt har stålgrå näbb, mörkgrönt huvud som kan se svart ut på håll, gult öga, vitt bröst och rygg, rödbruna kroppsidor och buk, svart stjärt och handpennor och klarblå övre armtäckare.

Honan, som på avstånd kan påminna om en gräsand, är vattrad i beige och brunt och ger ett ganska ljust intryck. De flesta fjädrar är dock mörkt bruna men har en ljusbeige bräm. Honan har grå övre armtäckare. Den har ett ljust ansikte med en mörkare hjässa och ett mörkt ögonstreck och mörka ögon. Kanterna på dess stora näbb är orange medan ovan och undersidan är grå. Juvenilen påminner om honorna men är betydligt mörkare i en kastanjebrun färg.

Den är en förhållandevis tyst fågel. Hanen har ett knackande lockläte "tok-tok...tok-tok" och honan har ett gräsandsliknande kvackande.

  • Adult hane.
    Adult hane.
  • Adult hona.
    Adult hona.

Systematik och utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Skedanden häckar i de norra områdena av Europa och Asien, och över merparten av Nordamerika.[4] Merparten av populationen är flyttfåglar och överger de nordligare häckningsområdena. Vintertid förekommer arten utöver de sydligare häckningsområdena även i Afrika, södra Centralasien, Sydostasien, Mellan- och Sydamerika, och på öar i Stilla havet.[6] Den har till och med vid några få tillfällen vintertid observerats i Australien.[6] Områden där den lokalt förekommer året är bland i Storbritannien, utmed i västra Västeuropa, i Italien, runt Svarta havet, i västra Nordafrika, I södra USA och utmed Nordamerikas västkust.[7]

Förekomst i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Den häckar över stora delar av Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten, men är övervägande sällsynt och lokalt förekommande. Vanligast är den på Öland och Gotland.[8]

Systematik

[redigera | redigera wikitext]

Arten beskrevs första gången taxonomisk 1758 av Carl von Linné i hans verk Systema naturae under sitt nuvarande vetenskapliga namn.[9] Som andra simänder har den traditionellt placerats i släktet Anas, men DNA-studier visar att skedanden tillsammans med exempelvis årta och några andra arter utgör en tydligt åtskild klad inom detta släkte.[10][11] Denna klad kan möjligen stå närmare de sydamerikanska andarterna i släktena Tachyeres, Speculanas, Lophonetta och Amazonetta än resten av Anas. De allra flesta internationella taxonomiska auktoriteter bryter därför ut skedanden med släktingar till det egna släktet Spatula.[4][12][13][1] Svenska BirdLife Sveriges taxonomikommitté följde efter 2022.[14]

Trots sitt mycket stora utbredningsområde accepteras inga föreslagna underarter. Fossil av en mycket liknande and har återfunnits från tidig pleistocen i Dursunlu, Turkiet. Det är oklart hur dessa fåglar är besläktade med dagens skedand. Det vill säga om det rör sig om en annan art, en förhistorisk underart, eller om skillnaderna beror på individuella vaiationer.[15]

Ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Skedanden förekommer i öppen, näringsrik våtmark, med tillgång till tät skyddande vegetation, som fuktiga gräsmarker, grunda slättsjöar, träsk och kärr. Den är inte lika social, utanför häckningsperioden, som många andra simänder, och tenderar att bilda mindre flockar eller uppträda i par. Den födosöker genom att "beta" vattenvegetation, ofta genom att svänga näbben från sida till sida. Den äter även blötdjur och insekter under häckningsperioden.

Ägg från skedand

Boet är en grund fördjupning i marken, som fodras med växtmaterial och dun, ofta i närheten av vatten. Den börjar häcka tidig, i de norra områdena strax efter islossningen. Den lägger i genomsnitt nio till elva ägg, men kullar med sex till 14 ägg har observerats, som honan ruvar i 22–26 dagar.[6] Honan tar sedan ensam hand om ungarna som blir flygga efter 40–45 dagar.[6]

Skedanden och människan

[redigera | redigera wikitext]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Nordamerika ökar bestånden, medan de är stabila i Europa. Världspopulationen uppskattas till mellan 4,3 och 4,7 miljoner vuxna individer, varav det i Europa tros häcka 170 000–233 000 par.[1]

Status i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Skedanden har omväxlande de senaste 20 åren listats som livskraftig och nära hotad i Artdatabankens rödlista. I listan från 2020 anses den återigen vara nära hotad efter uppskattningar som visar att arten minskar allt kraftigare i antal. Antalet reproduktiva individer uppskattas till 3 800.[8][16]

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Sitt namn har den fått av sin stora platta näbb som ser ut som en sked. Den har även kallats läffeland och slevtrut.[17]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2019 Spatula clypeata . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 6 januari 2023.
  2. ^ ”Svensk rödlistning 2020 av skedand”. Artfakta. SLU Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/Spatula-clypeata-102106. Läst 20 mars 2022. 
  3. ^ Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av skedand – Anas clypeata” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. http://tun.fi/MX.26394. Läst 22 mars 2022. 
  4. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  5. ^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 26-27. ISBN 978-91-7424-039-9 
  6. ^ [a b c d] Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  7. ^ https://www.iucnredlist.org/search/map?query=Spatula%20clypeata&searchType=species
  8. ^ [a b] Artfakta om skedand, ArtDatabanken, Martin Tjernberg 2005.
  9. ^ Linné, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. 124. ”A. macula alarum rufa nigra alba.” 
  10. ^ Johnson, K.P., and M.D. Sorenson (1999), Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus: Anas): A comparison of molecular and morphological evidence, Auk 116, 792-805.
  11. ^ Gonzalez, J., H. Düttmann and M. Wink (2009), Phylogenetic relationships based on two mitochondrial genes and hybridization patterns in Anatidae, J. Zool. 279, 310-318.
  12. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  13. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  14. ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022. 
  15. ^ Louchart, Antoine; Mourer-Chauviré, Cécile; Guleç, Erksin; Howell, Francis Clark & White, Tim D. (1998): L'avifaune de Dursunlu, Turquie, Pléistocène inférieur: climat, environnement et biogéographie. Les Comptes rendus de l'Académie des sciences IIA 327(5): 341-346.doi:10.1016/S1251-8050(98)80053-0
  16. ^ Artdatabankens rödlista 2020 PDF Arkiverad 8 februari 2021 hämtat från the Wayback Machine.
  17. ^ Läffeland, Slev-trut SAOB

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Katalogdata
​​​​ • Dyntaxa: 102106​ • EoL: 45510567​ • GBIF: 8332393​​​ • Inaturalist: 558438​​ • IUCN: 22680247​ • NCBI: 75838​ • Fossilworks: 335674​ • WoRMS: 1461476​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: ED4CE8E7CFF43696​​​ • Xeno-canto: Spatula-clypeata​​​​​​
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Skedand&oldid=55901501”