Adelaide von Skilondz
Adelaide Andrejeva von Skilondz,[7] född 27 januari 1882 i Sankt Petersburg, död 5 april 1969 i Stockholm, var en svensk operasångare (sopran) och sångpedagog.
| Adelaide Skilondz | |
 | |
| Född | 27 januari 1882 (g.s.)[1][2][3] Sankt Petersburg[1] |
|---|---|
| Död | 5 april 1969[4][1][3] (87 år) Oscars församling[1], Sverige |
| Begravd | Skogskyrkogården[5] kartor |
| Medborgare i | Sverige och Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Operasångare[6][1], skådespelare, musikpedagog, sångpedagog[6] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraAdelaide von Skilondz var dotter till översten Leo Andrejeff och Adelaide Christman. Redan vid sex års ålder behärskade hon flera av Beethovens sonater och fick utbildning till konsertpianist för Feliks Blumenfeld vid konservatoriet i Sankt Petersburg. Därefter studerade hon komposition för Anatolij Ljadov och harmonilära för Nikolaj Rimskij-Korsakov. Hon fick höga betyg och föräldrarna bjöd henne på en utlandsresa. Skilondz valde Sverige och på en resa till Norrland fick hon rådet att utbilda sin vackra sångröst.[8] Hon gifte sig 1905 med Vladimir von Skilondz men äktenskapet upplöstes 1912.[9]
Karriär
redigeraSkilondz framträdde vid Mariinskijteatern från 1908, bland annat som Sjemacha i Nikolaj Rimskij-Korsakovs opera Guldtuppen. 1910 engagerades hon vid Berlinoperan och debuterade i Meyerbeers opera Hugenotterna. Mellan 1912 och 1913 gjordes ett femtiotal skivinspelningar med hennes arior, bland annat Nattens drottning och valsarian ur Romeo och Julia. Andra framträdande roller var Gilda i Rigoletto, Violetta i La traviata samt Lakmé och Tatjana i Eugen Onegin.[8]
Vid krigsutbrottet 1914 skickades Skilondz till Sverige på gästspel. Hon knöt kontakter med Kungliga Teatern, men trivdes inte utan reste till operan i Helsingfors. Hösten 1915 återvände hon till Stockholm och debuterade som Rosina i Barberaren i Sevilla. Anna Oscàr vid Stockholmsoperan avled i september och lämnade ett tomrum i repertoaren som Skilondz kunde fylla. Under åtta år medverkade hon i 250 operaföreställningar, varav 37 som Nattens drottning.[8]
Sångskola
redigeraHon verkade också som sångpedagog. Hon öppnade sångskola i sin våning på Strandvägen i Stockholm och tog emot elever varje dag mellan tio och fem. Bland hennes elever märks Elisabeth Söderström, Kerstin Meyer, Kjerstin Dellert, Isa Quensel, Stina-Britta Melander, Ruth Moberg, Inga Sundström och Eva Prytz. Även män sökte sig till hennes sångskola, bland andra tenorerna Arne Ohlson, Gösta Björling och Carl Gustaf Svingel samt Carl-Axel Hallgren (baryton) och Kim Borg (bas).[8]
Senare år
redigeraSkilondz var förebild till rollfiguren Luiza Cabral spelad av Isa Quensel i Sigfrid Siwertz film Glasberget.[10]
När hon inte orkade mer togs hon om hand av en rysk emigrant, den pensionerade ASEA-ingenjören Nikolej Soloviev.[källa behövs] Skilodz dog 1969 och begravdes på Skogskyrkogården. [8]
Priser och utmärkelser
redigeraAndrejeva von Skilondz mottog Litteris et Artibus 1917 samt invaldes som utländsk ledamot nr 247 av Kungliga Musikaliska Akademien den 30 november 1921 och överflyttades 1930 till svensk ledamot nr 601.[11]
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b c d e] Adelaide A Skilondz, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6014, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Paul Harnesk (red.), Vem är Vem? : Stor-Stockholm 1962, 1962, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Adelaide Andrejewa von Skilondz 1882-01-27 — 1969-04-05 Operasångare, sångpedagog, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: AdelaidevonSkilondz, läst: 17 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Madame von Skilondz död, Svenska Dagbladet, 6 april 1969.[källa från Wikidata]
- ^ von Skilondz, ADELAIDE, Svenskagravar, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Carl-Gunnar Åhlén (20 november 2009). ”Hon vågade ställa ut sitt hjärta till allmänt beskådande”. SvD. http://www.svd.se/kultur/hon-vagade-stalla-ut-sitt-hjarta-till-allmant-beskadande_3828821.svd. Läst 16 januari 2013.
- ^ [a b c d e] Karlsson 2006, sid. 438-439.
- ^ https://skbl.se/en/article/AdelaidevonSkilondz
- ^ ”Glasberget (1953)”. Svensk filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=4408&type=MOVIE&iv=Comments. Läst 13 mars 2010. ”Siwertz' porträtt av den osvenskt livfulla sångerskan och pedagogen Luiza Cabral (Isa Quensel) torde ha haft den till Stockholm 1915 inflyttade ryska operasångerskan Andrejewa Skilondz (1877-1969) som förebild. Hon var god vän till författaren.”
- ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström Anna, Elmquist Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.)
Tryckta källor
redigera- Karlsson Åsa, red (2006). Svenskt biografiskt lexikon. H. 160, Solander-Sparre. Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon. Libris 10155230
- Moberg Carl-Allan, Sundström Einar, Morin Gösta, red (1948). Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. 1, A-Egypten. Stockholm: Sohlman. Libris 42146
Vidare läsning
redigera- Åhlen, Carl-Gunnar: Adelaide von Skilondz i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (17 december 2020) CC-BY
Externa länkar
redigera- Andrejeva von Skilondz arkiv vid Musik- och teaterbiblioteket
Wikimedia Commons har media som rör Adelaide Skilondz.
