Nils Beyer

Nils Beyer, född 19 november 1903 i Stockholm, död 1 januari 1994 i Stockholm, var en svensk journalist, författare av facklitteratur om film, teater och politik samt manusförfattare. Han blev 1970 filosofie hedersdoktor vid Lunds universitet.^[1]

Beyer blev filosofie kandidat vid Lunds universitet 1925. Mellan 1924 och 1930 arbetade han för Arbetet, 1930–1958 var han kritiker i Social-Demokraten och 1958–1966 på Stockholms-Tidningen. Från 1966 skrev han för Arbetet.

Familj

Nils Beyer var son till livförsäkringsinspektören Tage Beyer och Ellen Peterson. Han gifte sig 1930 med Lilly Arrhenius (1904–1993).

Handens och hjärnans arbetare (Tiden, 1934)
700 berättelser söka en filmregissör (Seelig, 1935)
Att se film. En studie i filmens dramaturgi (Bonnier, 1940)
Teater och film (Bonnier, 1944)
Skådespelare (KF, 1945)
Han, hon och månen (Eklund, 1949) [pjäs]
En bok om film (Radiotjänst, 1949)
Kejsarens nya kläder. Teaterpjäs i fyra akter för barn (efter H. C. Andersens saga, Geber, 1950)
Teaterkvällar 1940–1953 (1953)
Bengt Lidforss. En levnadsteckning (Norstedt, 1968)
Den unge Hjalmar Branting (Norstedt, 1985)

Henrik Ibsen: Samhällets stöttepelare (Samfundets støtter) (Radiotjänst, 1955)
Henrik Ibsen: John Gabriel Borkman (John Gabriel Borkman) (Radiotjänst, 1956)
Jaroslav Hašek: Den tappre soldaten Svejk (otryckt översättning, efter Karl Larsens dramatisering, från danskan för Stockholms parkteater 1969)