Alessandro Blasetti

Alessandro Blasetti
	Alessandro Blasetti
	Alessandro Blasetti, 1965.
Född	3 juli 1900; Rom
Död	1 februari 1987 (86 år); Rom
Begravd	Campo Verano
Medborgare i	Italien och Kungariket Italien
Utbildad vid	La Sapienza
Sysselsättning	Filmregissör, manusförfattare, filmklippare
Befattning
	Jurypresident vid Filmfestivalen i Cannes
Utmärkelser
	Nastro d’argento (1946); Storkorsriddare av Republiken Italiens förtjänstorden (1980); David di Donatello för bästa regissör; Savojens civilförtjänstorden; Lion d'or pour la carrière; Italienska republikens förtjänstorden; Mussolinipokalen; Nastro d'Argento för bästa regi
	Redigera Wikidata

Alessandro Blasetti, född 3 juli 1900 i Rom, död 1 februari 1987, var en italiensk filmregissör.^[7]

Biografi

Alessandro Blasetti långfilmsdebuterade 1929. Redan hans första film var en föregångare till det som skulle bli den italienska neorealismen. Hans påverkan på rörelsen kulminerade med Fyra steg i det blå (1942), som ofta har kallats för den första regelrätt neorealistiska filmen. Han anslöt sig aldrig helt till rörelsen, utan föredrog en mer lättsam och lyrisk stil. Blasetti var även en förgrundsgestalt i utvecklingen av den italienska komedifilmen samt av den så kallade episodfilmen. Han var mycket produktiv fram till slutet av 1960-talet och gjorde bland annat flera historiska kostymfilmer.^[8]

Alessandro Blasetti var övertygad fascist fram till Italiens intåg i Etiopien 1936. Detta fick hans sympati för Benito Mussolini att svalna och han slutade aktivt stödja ideologin. Han påpekade dock i senare intervjuer att han aldrig blev en direkt motståndare till fascismen.^[9]

Blasetti var juryordförande vid filmfestivalen i Cannes 1967.^[10]

Filmregi i urval

1929 – Sole
1932 – Palio
1933 – 1860
1938 – Järnborgen (Ettore fieramosca)
1941 – La cena delle beffe
1941 – Järnkronan (La corona di ferro)
1942 – Fyra steg i det blå (Quattro passi fra le nuvole)
1946 – Un giorno nella vita
1949 – Fabiola
1950 – Hans majestät Pappa (Prima comunione)
1952 – Flydda tider (Altri tempi')
1954 – Tempi nostri
1955 – Lockbetet (Peccato che sia una canaglia)
1955 – Härligt att vara kvinna (La fortuna di essere donna)
1959 – Europa by night (Europa di notte)
1961 – Kärlek för öppen ridå (Io amo, tu ami...)
1964 – Liolá
1966 – Jag, jag, jag och de andra (Io, io, io... e gli altri)

Referenser

^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6g309hn, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 89857809, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.^{[källa från Wikidata]}
^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.^{[källa från Wikidata]}
^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 89857809, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Alessandro Blasetti på Svensk Filmdatabas. Läst 27 november 2012.
^ ”Alessandro Blasetti: Biografia” (på italienska). MyMovies.it. http://www.mymovies.it/biografia/?r=584. Läst 27 november 2012.
^ Gili, Jean A. (1990) (på franska). Le cinéma italien à l'ombre des faisceaux - (1922-1945). Institut Jean Vigo. ISBN 2290027022. ”J'ai été fasciste jusqu'en 1936, c'est-à-dire jusqu'à la conquête de l'Éthiopie. ... tout en me détachant du fascisme, je n'ai jamais joué à l'antifasciste ni ne l'ai professé, je suis devenu afasciste.”
^ ”Les Jurys 1967” (på franska). festival-cannes.fr. Filmfestivalen i Cannes. http://www.festival-cannes.fr/fr/archives/1967/juryLongFilm.html. Läst 27 november 2012.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Alessandro Blasetti.
Alessandro Blasetti på Internet Movie Database (engelska)
Alessandro Blasetti på Svensk Filmdatabas

[6d8bc2b90cbbc00c520e22aaa354c93c321e6f9e-1] [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}

[48587a3a2f807e76d9d4c71227d26bac4babc405-2] [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6g309hn, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[b8bba92749303ec56b02ad0fa030dca180229821-3] [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 89857809, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[205eabda4a2cf7d4f8ede558f514fc289fb74afd-4] Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.^{[källa från Wikidata]}

[503c8b8879ebe3e0e1614b921627708c0b8228ca-5] Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.^{[källa från Wikidata]}

[b934854788f5deeff2f32d846b9c7acfb72bd0e5-6] Find a Grave, Find A Grave-ID: 89857809, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[7] Alessandro Blasetti på Svensk Filmdatabas. Läst 27 november 2012.

[8] ”Alessandro Blasetti: Biografia” (på italienska). MyMovies.it. http://www.mymovies.it/biografia/?r=584. Läst 27 november 2012.

[9] Gili, Jean A. (1990) (på franska). Le cinéma italien à l'ombre des faisceaux - (1922-1945). Institut Jean Vigo. ISBN 2290027022. ”J'ai été fasciste jusqu'en 1936, c'est-à-dire jusqu'à la conquête de l'Éthiopie. ... tout en me détachant du fascisme, je n'ai jamais joué à l'antifasciste ni ne l'ai professé, je suis devenu afasciste.”

[10] ”Les Jurys 1967” (på franska). festival-cannes.fr. Filmfestivalen i Cannes. http://www.festival-cannes.fr/fr/archives/1967/juryLongFilm.html. Läst 27 november 2012.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]