Hoppa till innehållet

Europaparlamentsvalet i Tyskland 2004

Från Wikipedia
Europeiska flaggan Val till Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet 2004
Val till Europaparlamentet
Val till Europaparlamentet
Område
Antal mandat
Valdagar
Tyskland Tyskland
99
13 juni 2004
Valmanskår
Valdeltagande
61 682 394
43,00 %
Valsystem
Valmetod
Spärr
proportionellt valsystem
Hare-Niemeyers metod
5 %
Andra val
Föregående val
Nästkommande val

Europaparlamentsvalet 1999
Europaparlamentsvalet 2009

Europaparlamentsvalet i Tyskland 2004 ägde rum söndagen den 13 juni 2004. Knappt 62 miljoner personer var röstberättigade i valet om de 99 mandat som Tyskland hade tilldelats innan valet. I valet tillämpade landet ett valsystem med partilistor, Hare-Niemeyers metod och en spärr på 5 procent för småpartier. Tyskland var inte uppdelat i några valkretsar, utan fungerade som en enda valkrets i valet. Däremot var det möjligt för politiska partier att endast ställa upp i en eller några av delstaterna. Till exempel ställde CSU endast upp i delstaten Bayern, där systerpartiet CDU samtidigt avstod från att ställa upp.[1]

Valet innebar att stort nederlag för de stora etablerade partierna, i synnerhet för det regerande Socialdemokraterna som tappade mer än 2,7 miljoner röster och därmed gjorde sitt sämsta val sedan andra världskriget. Partiet tappade över nio procentenheter av sitt väljarstöd och tio mandat. Även CDU tappade flera procentenheter och tre mandat. CSU tappade ett mandat.[1]

Valets vinnare var Allians 90/De gröna och FDP. Allians 90/De gröna ökade med 5,5 procentenheter och sex mandat. FDP fördubblade sitt väljarstöd och passerade därmed femprocentsspärren, vilket gav partiet sju mandat. Det var första gången sedan Europaparlamentsvalet 1989 som partiet blev invalt i Europaparlamentet. Även vänsterpartiet Partei des Demokratischen Sozialismus ökade med ett mandat.[1]

Valdeltagandet uppgick till 43,00 procent, en minskning med ett par procentenheter jämfört med valet 2004. Det blev därmed det lägsta valdeltagandet i ett tyskt Europaparlamentsval.[2] Det innebar också att valdeltagandet låg under genomsnittet för hela unionen. Deltagandet var också lågt ur ett tyskt perspektiv. Till exempel kan det jämföras med valdeltagandet i det tyska federala riksdagsvalet 2004 som uppgick till nästan 80 procent.

Andel Antal Mandat
CDU 36,51 %
  
9 412 997 40
–2,77 %
  
–1 215 227 –3
Socialdemokraterna 21,52 %
  
5 547 971 23
–9,18 %
  
–2 759 114 –10
Allians 90/De gröna 11,94 %
  
3 079 728 13
+5,50 %
  
+1 338 234 +6
CSU 8,00 %
  
2 063 900 9
–1,39 %
  
–476 107 –1
Partei des Demokratischen Sozialismus 6,12 %
  
1 579 109 7
+0,33 %
  
+11 364 +1
FDP 6,07 %
  
1 565 431 7
+3,04 %
  
+745 060 +7
Övriga partier och kandidater 9,83 %
  
2 534 542 0
+4,46 %
  
+1 080 195 ±0
Ogiltiga och blanka röster 2,79 %
  
739 426 0
+1,30 %
  
+329 767 ±0
Valdeltagande 43,00 %
  
26 523 104 99
–2,19 %
  
–945 828 ±0
Antal röstberättigade 61 682 394

 49  EPP-ED   23  PES      07  ALDE     13  G/EFA    07  GUE/NGL  00  IND/DEM  00  UEN      00  NI

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.