Lucretia Mott
| Lucretia Mott | |
 | |
| Född | Lucretia Coffin 3 januari 1793 Nantucket, Massachusetts |
|---|---|
| Död | 11 november 1880 (87 år) Cheltenham, Pennsylvania |
| Dödsorsak | Lunginflammation |
| Nationalitet |  USA |
| Yrke/uppdrag | Lärare |
Lucretia Mott, född Coffin 3 januari 1793 i Nantucket i USA, död 11 november 1880 i Cheltenham, Pennsylvania var en amerikansk kväkare och arbetade för slaveriets avskaffande och kvinnors rättigheter. 1848 arrangerade hon Konferensen i Seneca Falls tillsammans med Elizabeth Cady Stanton.[1]
Biografi
Lucretia Coffin var dotter sjökaptenen Thomas Coffin[2] och Anna Folger, släkt med Benjamin Franklin. Föräldrarna var kväkare och bodde i sjöfartsstaden Nantucket, När hon var tretton år skickades hon till kväkarnas internatskola Nine Partners School i Dutchess County New York.[3] Efter examen blev hon lärare vid samma skola. Hon träffade James Mott, också lärare och de gifte sig 1811 och flyttade till Philadelphia. James Mott hade egen firma och handlade med råbomull och ull.[a] Mellan 1812 och 1828 födde hon sex barn, varav fem levde till vuxen ålder.[4]
Predikant
När hennes äldsta son dog fördjupades hennes andlighet och hon började tala vid kväkarnas andaktsmöten 1818. Tre år senare blev hon medlem i Vännernas samfund[b] i Philadelphia. Hon hade talets förmåga och ledde hundratals andaktsmöten. Hon talade offentligt och nådde tusentals människor som påverkades av hennes engagemang för slaveriets avskaffande och kvinnors rättigheter.[2] Mott var förespråkare för religionsfrihet och talade ofta i den Unitariska kyrkan där medlemmarna också var pacifister.[4]
Slaveriets avskaffande
Kväkarna var kända för att vara pacifister och abolitionister. I staten Pennsylvania förbjöds slaveriet 1780. Lucretia Mott deltog i det första mötet med American Anti-Slavery Society[c], som grundades av William Lloyd Garrison. Men endast män fick bli medlemmar i organisationen. Därför bildade Mott ”Philadelphias kvinnliga sällskap för slaveriets avskaffande” och blev dess första ordförande.[3]
År 1840 anordnades en världskonferens för slaveriets avskaffande i London. Före detta slaven Frederick Douglass deltog och blev därefter agent i USA för slaveriets avskaffande. James och Lucretia Mott reste också till London, men Lucretia fick inte delta på grund av sitt kön. Då talade hon utanför konferensen om kvinnors rättigheter. Hon blev vän med Elizabeth Cady Stanton, som var gift med Henry Stanton, en av delegaterna på världskonferensen.[2]
Konferensen i Seneca Falls
Efter återkomsten till USA träffades Mott och Stanton. Mott var 47 år och Stanton 20 år yngre. De blev goda vänner och började planera för en konferens öppen för både kvinnor och män. Kvinnor skulle inte längre utestängas från college och föreningar.[5]
Men det dröjde ända till 1848 innan en konferens kunde genomföras. Stanton hade då flyttat från Boston till Seneca Falls i delstaten New York. Initiativet hade tagits av Lucretis Mott och Elizabeth Cady Stanton. De satte upp ett plakat med texten: A Convension to discuss the social, civil and religious conditions and rights of women.[d] kommer att hållas i Metodistkyrkans kapell i Seneca Falls. Det var världens första konferens med ett sådant tema och blev starten för den amerikanska kvinnorörelsen.[6]
Lucretia Motts filosofi
År 1950 publicerades Motts feministiska filosofi i två skrifter:
• Ett föredrag till medicinarstudenter. [7]
• Motts Discourse on Woman (avhandling om kvinnan). [8]
Underjordiska järnvägen
På 1700-talet startade en rörelse för att avskaffa slaveriet. Kväkaren och predikanten John Woolman från New Jersey reste runt i de Tretton kolonierna och förkunnade att slaveri inte var förenligt med den kristna läran. [9]
Pennsylvania blev den första staten att lagstifta mot slaveriet 1780 och sedan följde New York, New England och andra stater Nordvästteritoriet norr om Ohiofloden. Kväkarna och Wesleyanska kyrkan, med flera frikyrkor startade hjälpprogram för att hjälpa frigivna slavar med skolor, bostäder, och arbeten.
Kväkarna i North Carolina beslutade att hjälpa de trosfränder som ägde slavar. År 1796 hade den nya federala regeringen utfärdat en lag som tillät religiösa sällskap att köpa och sälja egendom. Vid det årliga mötet 1814 ägde Society of Friends 800 slavar och var den största slavägaren i delstaten. För att transportera och kunna frige slavarna, startades den Underjordiska järnvägen 1816. Den första ”konduktören” blev Levi Coffin i Greensboro. Hållplatsen blev New Garden Meetinghouse i Guilford County, varifrån frigivna (och även förrymda) slavar transporterades till Nordstaterna.[9]
Ålderdom
Efter det amerikanska inbördeskriget arbetade Mott for frigivna slavars rättigheter. Hon bidrog till finansiering Swarthmore College[e] och fortsatte delta i konferenser för kvinnors rättigheter.
Lucretia Mott dog 1880 i sitt hem Chelton Hills som nu ligger inom Philadelphias stadsgräns.[1]
Eftermäle
- Lucretia Mott var pionjären i kvinnorörelsen, men fick tidigt sällskap av Elizabeth Stanton och Susan Anthony. De två yngre kvinnorna drev frågan om kvinnlig rösträtt. Alla tre finns på en staty i USA:s parlamentsbyggnad Kapitolium.
- Ett porträtt av Mott finns på USA:s National Portrait Gallery som fokuserar på berömda amerikaner.[10]
- En minnessten finns på platsen för Motts hem I Philadelphia.
-
Sculpture of Stanton and Anthony and Mott at US Capitol -
Mott Lucretia Painting Kyle 1841 -
Lucretia Mott House, La Mott PA
Kommentarer
- ^ Mott slutade handla med bomull, när han upptäckte hur slavar i Södern behandlades.
- ^ Alla som önskar kan delta i andaktsmöten, men behöver inte vara medlemmar i den kristna rörelsen, Society of Friends (Vännernas samfund).
- ^ Amerikanska sällskapet för slaveriets avskaffande
- ^ En konferens för att diskutera kvinnors sociala, medborgerliga och religiösa villkor och rättigheter.
- ^ Kväkarrörelsens första samskola
Referenser
Noter
- ^ [a b] ”Biography of Lucretia Mott”. Läst 8 mars 2017.
- ^ [a b c] ”Kvinnohistoria”. Läst 12 mars 2017.
- ^ [a b] ”Quakers in action”. Läst 12 mars 2017.
- ^ [a b] ”Lucretia Motts kronologi”. Läst 8 mars 2017.
- ^ Gurko 1974, sid. 83-86.
- ^ Gurko 1974, sid. 94-102.
- ^ ”A Sermon to the Medical Students”.
- ^ ”Discourse on Woman”.
- ^ [a b] ”John Woolman”. Läst 24 mars 2017.
- ^ ”National Portrait Gallery”.
Tryckta källor
- Gurko, Miriam (1974) (på engelska). The ladies of Seneca Falls: the birth of the woman's rights movement. New York: Macmillan. Libris 4472359. ISBN 0-02-737770-9
|